Alla filmstudiebiljetter blev visst inte sålda igår, hmmm..... men köandet gör att filmerna blir lite bättre och man uppskattar dem mer.. eller åt ; ).

Var på en lägenhetsvisning idag igen, börjar få lite rutin eftersom det var den tolfte i ordningen om jag minns rätt. Den blir ingen affär denna gång heller, jag undrar om jag någonsin kommer att köpa lägenhet? Ju fler jag tittar på desto mer kräsen tror jag att jag blir och när jag väl gillar någon så blir den för dyr eller också hittar jag på någon annan knäpp anledning för att jag är för lat för att göra affär. Nåja, jag bor ju faktiskt ganska bra där jag bor och det är väl lite det som är problemet också... svårt att hitta någon som är bättre på alla sätt.

Idag klockan 19 släpptes de eftertraktade biljetterna till Filmstudion i Nyköping och naturligtvis var jag en av dem som stod ute i kylan och köade. Redan kvart över tre intog jag en plats utanför ica tillsammans med Johan, vi kom tillräckligt tidigt för att vara helt säkra på att få varsin biljett, det släpps ju bara 200 stycken. Påpälsad med träningsbyxor under jeansen (ett par som jag använde för några år sedan som sitter slimmade runt benen och med en bred resår upptill, väldigt fina men bra att ha under ett par andra byxor), linne, tröja, en tröja till, tjock halsduk, jacka, mössa, sockor, raggsockor och ett par ganska varma skor (när det är varmt ute är de minsann väldigt väldigt varma i alla fall!) trodde jag faktiskt att jag skulle slippa frysa i år. Jag hade även ett par extra sockor ifall jag skulle vilja byta, en extra sjal och extra vantar. Efter cirka tio minuter ute i kylan kändes det som om mina tår förvandlats till små isbitar. Första timmen gick trots detta ganska fort. Johan köpte en korsordstidning som vanligt men det är ganska svårt att lösa kordord med stora tummvantar. Mellan orden roade vi oss med att på olika sätt retas och förolämpa varandra. Efterföljande halvtimme försvann ganska fort också men när köandet började närma sig två timmar böjade tiden plötsligt gå så långsamt att varje fem minutrar blev ungefär som fem timmar. Tårna var inte isbitar längre utan hela mina fötter var två stora tunga isblock. Vi roade oss en stund med höga knälyft vilket ser ganska fånigt ut men lite varmare blev tårna. Kanske. Vi fick i alla fall våra biljetter till slut och det kändes lika bra som vanligt. På vägen hem köpte jag en bagel för att förgylla kvällen ytterligare och den åt jag medan mina vita klumpfötter tinade upp och återfick sin normala färg. Jag har nästan redan glömt hur kallt det var och kommer förmodligen att stå där om ett år igen : ).

Ja visst är jag dålig på att uppdatera? Det är inte så att mina dagar är helt händelselösa eller att tankarna nödvändigtvis står stilla bara för att ingenting händer här. Att jag behåller mina funderingar för mig själv har olika anledningar. Ibland känns de för små, som t ex att jag var på apoteket idag och köpte en kräm. Andra tankar känns alldeles för privata, sådana som sysselsätter huvudet hela dagar, när man önskar sig bort från jobbet och hem till ensamheten och glasspaketet. Sedan finns det funderingar som är direkt olämpliga att skriva om för att de på olika sätt involverar andra personer som inte vill bli lästa om av vem som helst.

Nu är jag nära en av de saker som tagit upp mest av min tankeverksamhet idag. Det är nog naturligt att inte hänga ut sig själv helt ocensurerat på internet men var kan man då göra sina tankar och funderingar? Finns det någon som kan ta hand om dem? Ibland behöver man lite hjälp att reda ut, prioritera och kasta bort skräpet. Finns det någon som är intresserad av, förstår och tar sig tid att lyssna och bry sig om både de små och stora sakerna? För att bli klokare kanske man kan fundera på om man själv behövs till samma sak. Hallå?

Hög tid att jag lägger upp bilderna från resan i december så här kommer nu äntligen några av dem, närmare bestämt dag 1 (hmm... de andra dagarna kommer också så småningom). Road Trip 2003.

Låt dig inte avskräckas av krångliga bagelsrecept, de har tidigare hindrat mig men nu vet jag att det är både roligt och inte så svårt som man kan tro att baka detta bröd. Degen blev fast och klibbig så att ringerna gick lätt att fästa ihop men utan att fastna på händerna. Kokningsmomentet var spännande och lite roligt. Jag kokade mina bagels i ett par minuter och vände dem en eller två
gånger, svårt att veta vad som är bästa sättet. Kokt deg är klistrig :)

Pensling med ägg och sedan valfri dekoration och in i ugnen. Jag gjorde större bagels än receptet angav och gräddade dem kortare tid men jag tyckte de blev ganska bra, kanske kokade jag dem längre än receptförfattaren? Nästa gång bakar jag utan recept och gör helt som jag vill istället :). Nygräddade var mina bagels väldigt goda faktiskt men nybakt bröd smakar gott för det mesta. Nu återstår att se hur de smakar till frukost imorgon.

Det finns många olika bagelsrecept men det jag provade idag hittade jag här. Jag följde det dock inte helt, jag använde inte
linjal.

Det är lemonadtorka. Citronerna är torra och hårda och jag deppar för att jag inte kan köpa "salton's lemonader maker". Jag är övertygad om att allting skulle vara så mycket roligare om jag bara hade en lemonader...

Linssoppa. Tar längre tid att fotografera än tillaga.

Första arbetsdagen efter min långa ledighet var rätt okej trots allt. En av skärmväggarna vid mitt skrivbord pryds nu av ett måttband som jag fått av mina snälla arbetskamrater och som skall användas för att göra nedräkningen av dagar till nästa usa-resa mer spännande, mycket bra! :D

Nu har jag äntligen uppdaterat ceratlistan också, 302 fantastiska exemplar består samlingen av nu. Inte mindre än 46 stycken utökades den med under min usa-vistelse och de flesta fick jag av jonas, tack så mycket ; ).

Tillbaka i Nyköping. Jaha. Min lägenhet är trång, citrondrickan sur och tråkig och chokladen för god (hm... ). Hemresan var spännande, jag drack bloody mary, såg på film och åt godis (de som sov fick minsann inget godis!) och den storväxta mannen bredvid mig skrattade högt när han tittade på komedikanalen så att jag road kunde iaktta när människor väcktes ur sina drömmar och irriterade tittade sig omkring. När den andra filmen var slut tänkte jag sova men tjugo minuter senare tändes lamporna och vi serverades frukost (varför är världen så dåligt anpassad till mig?). Mannen bredvid sneglade avundsjukt på min vegetariska smörgås precis som han tidigare suktat efter min chocolate chip kaka som jag var tvungen att äta upp just därför trots att jag var alldeles för mätt. Nu har jag fler än 300 cerat, snart är jag klar med uppdateringen av databasen, håll ut! :)

Sedan några dagar är jag och jonas tillbaka i pittsburgh efter vår resa i de sydvästra staterna. Det blev dryga 4000 miles på tio dagar, genom såväl till synes ändlösa ökenlandskap som på krokiga vägar upp och ned mellan snöiga bergstoppar. En toppen resa med stora variationer, svår att beskriva kortfattat. Jag återkommer efter att jag registrerat alla mina nya cerat ; )