Dag tre blev den dag då vi körde allra längst, dryga 90 mil. Långa raka sträckor men ändå skiftande landskap. Till en början var det ganska tätt mellan gårdarna, sedan blev de större och kom med längre mellanrum, åtskiljda av stora gröna majsfält. Stannade i O'neill (NE), på andra försöket i alla fall eftersom vi råkade åka igenom första gången. Karen och hennes make (gissar jag) på "Karen's Kitchen" fick oss att känna oss välkomna och vi fick skriva i gästboken och sätta en knappnål där Nyköping ligger på en världskarta som prydde väggen. Vi var restaurangens första svenska gäster : ) Karen's lemonad var god och glassen jag åt till efterrätt kostade 60 cent : ).


Majsen bevattnas, Nebraska. 2004-07-22.

När vi åkte längre (fortfarande på US-20) blev landskapet mindre platt och vägarna kantades istället av gröna böljande kullar och betesmarker istället för majsfält.


En kurva på US-20, Nebraska. 2004-07-22.


Längs US-20, Nebraska. 2004-07-22.


2004-07-22

Lite sydöst om den lilla staden Valentine tog vi en liten promenad ut på en järnvägsbro byggd 1910, 1 350 fot lång och 148 fot över Niobrara River. Ganska mäktig faktiskt men jag hade njutit mera om det inte varit för den högljudda amerikanska familjen.


Järnvägsbro Niobrara River. Valentine, Nebraska. 2004-07-22.

Efter Valentine övergav vi US-20 och åkte norrut. Övernattade i Wall, South Dakota (nr 3 på kartan nedan).