På behållaren utanför mitt hus i vilken jag kastar mina sopor står det "endast påsar i detta kärl". Varje gång jag läser denna uppmaning så tänker jag att om jag varit utomlands och var obekant med landets sopsorteringsrutiner och sett en sådan text på en soptunna så hade jag inte vågat kasta något annat än tomma påsar eller påsfyllda påsar i den. I Sverige sorterar vi ju våra sopor på alla möjliga sätt så det skulle ju inte alls vara omöjligt att sortera påsar för sig, för återanvändning eller tillverkling av nya påsar kanske? Visserligen får jag mig nu ett litet skratt varje gång jag förpassar sopor till behållaren utanför mitt hus, vilket i och för sig är väldigt bra, men jag tror inte att det är det som är syftet med meddelandet :).

I min lägenhet finns tre fasta garderober. En är full med jackor och skor och de två andra räcker inte alls till för mina kläder, särskilt inte eftersom de också måste rymma extra täcken och kuddar, stege, strykbräda samt min tvättkorg. Därför köpte jag för några veckor sedan ett plåtskåp. Det var utannonserat i lokaltidningen och säljaren gick med på att hjälpa mig att frakta hem det så det var ett snabbt och lätt beslut eftersom jag gillade det. Det verkade inte så tungt. HA! Allting som måste bäras upp för trappor till fjärde våningen blir ju tungt innan man är uppe. Det kånkades upp med hjälp av ren envishet och sen hade jag träningsvärk i ryggen i flera dagar, jag hoppas att grannarna inte blev allt för störda.

Skåpet var gråbeigesunkigt när jag köpte det så första åtgärden blev att måla det vitt. Jag ville inte att det skulle bli penselränder eller rollerstruktur så jag målade med skumgummiroller och resultatet blev faktiskt mycket bättre än jag trodde! Det var lite svårt att få färgen jämn eftersom plåt inte suger åt sig någonting, men efter tre målningar utvändigt så tycker jag att det ser fint ut.

Nästa åtgärd blev att skaffa hyllmaterial av något slag, jag har nämligen tänkt sätta in hyllor i skåpen för att bättre kunna utnyttja dem till förvaring (nu är det bara en liten hylla och en klädstång högst upp). Hyllor av plåt hade väl varit snyggast och dessutom smartast utrymmesmässigt men nu har jag inga verktyg för att fixa till det så därför valde jag det enklare alternativet trä. På Coop och andra byggvaruhandlar kan man köpa limfogade furulängder i olika bredd. Jag köpte en 40 cm bred och 240 cm lång "hylla". Mycket jobbigt att cykla hem med en sådan under armen kan jag meddela, den tog vind och hade väldigt vassa kanter! Jag har nu skumgummirollat även denna och nu återstår alltså att såga den i lagom breda hyllor, borra hål i skåpets väggar och skruva upp dem. Lätt som en plätt, hehe. Fortsättning lär följa... : )

Plåtskåp i originalfärg och vitmålat

Plötsligt igår så började mitt KA-lypsyl lukta jätteunket. Visserligen har jag använt det i stort sett varenda dag sedan den 24 september men aldrig brukar lypsyl bli dåliga så fort! Hur som helst la jag det åt sidan och nu är det Chapstick som gäller igen, denna gång jordgubb. Många chapstick har hängt med i mina fickor och jag vet vad de går för. Konsistensen är lagom och de blir inte för mjuka när man har dem i fickan. Läpparna blir mjukare och känns behagligare genast efter applikation och känslan håller hyfsat länge. Lukten är inte för stark och inte för sliskig och överlag tycker jag att det är ett bra vardagslypsyl.

Mitt köksprojekt som jag skrivit om tidigare är avslutat, för ganska länge sedan till och med men när det blev klart var det ju inte lika intressant längre. Hur som helst så kände jag mig ganska nöjd med resultatet. Det jag blev besviken över är att spikhålen i golvet syns så mycket, jag hade hoppats på att de skulle fyllas igen med färg. Jag tycker också att golvfärgen är lite för blank trots att jag köpte den minst blanka som fanns i färgaffären. En eller par nyanser mörkare hade också varit bättre, dels för utseendets skull och dels för att det ser skräpigt ut så fort nu.

Såhär i efterhand så tycker jag att det roligaste var att riva upp det gamla golvet, det var så spännande och krävde en del fysisk styrka (med karinmått mätt) och envishet. Favoritverktyg till detta: en rejäl mattkniv och en hovtång att dra upp spik med. Att spackla väggen var också roligt, det dammar inte och man behöver inte vara rädd att spilla. Bäst blir det om man har bra verktyg tror jag och ju noggrannare man är med spacklingen desto mindre behöver man slipa. Jag hade fem spacklar i olika storlekar och använde alla nästan lika mycket. Mitt bästa slipverktyg en är slipkloss i gummi och papper i flera olika grovlekar. Det tråkigaste var första golvrengöringen, jag skurade för hand med borste och det var jobbigt och blött och varmt och luktade otroligt illa av all gammal smuts! Jag tycker också att det är lite jobbigt att maskera, vet inte riktigt varför för det tar ju inte så lång tid. Nåja, nu har jag ett nytt projekt att ägna mig åt, det ska jag skriva om en annan dag!

Ommålade väggar och golv i mitt kök

Det här skulle bli sockerlag. En halv cup socker och en halv cup vatten i en kastrull och skaftet till vad som var en visp och om man tittar riktigt noga så ser man rester av vispen i den förkolnade sockerlagen.

Den här sockerlagen har kokat alldeles för länge och det berodde på att jag fastnade vid datorn och glömde bort vad jag satt igång i köket. När jag kom på det och rusade ut var det redan försent och ett stort rökmoln låg över spisen. Röken förökade sig enormt fort, den lilla kastrullen hade förvandlats till en stor bolmande skorsten!

Eftersom den fastsmälta vispen hindrade mig från att täcka över kastrullen så öppnade jag fönstret och försökte hålla ut kastrullen istället men röken retade ögon och luftrör enormt och dessutom började brandvarnaren tjuta hysteriskt. Medan jag skyndade att få ner brandvarnaren och tysta den under ett täcke hoppades jag att grannarna inte skulle komma och ringa på. Det gjorde de inte! puh... Mina kläder luktar fortfarande brandrök och halsen känns konstig men jag kan åtminstone inte klaga på målarfärgslukt längre ; )

Igår när jag i raskt tempo promenerade till järnvägsstationen tidigt på morgonen stannade bil på ett övergångsställe och föraren vinkade mig till sig genom en nedvevad ruta. Jag ser dig varje morgon sa han, jag som förväntat mig att han skulle fråga om vägen eller tiden. Konstigt tänkte jag, jag brukar ju gå åt helt andra hållet normalt. Jag vill prata med dig sa han sedan och jag hade ingen större lust att prata så jag sa att jag hade lite bråttom och det var ju sant eftersom jag skulle med ett tåg. Han gav sig inte utan frågade vart jag skulle och sa att han skulle skjutsa mig, observera att det inte var en fråga utan information. Jag tackade vänligt nej och sa att jag gärna promenerade men det passade sig inte och han lät lite irriterade och sa igen att han ville prata med mig och samtidigt kom en bil upp bakom och tutade så jag blev lite stressad och satte mig på passagerarplatsen. Än en gång sa han att han brukar se mig varje morgon och frågade om jag ofta åkte till Stockholm. Jag svarade som det är att ibland jobbar jag i Stockholm men inte varje dag. Då började han berätta om hans "kompis" som har en restaurang i Stockholm. Kompisen behöver personal och tydligen kunde han erbjuda både tjänstebil, fri frukost, bra betalt osv. Det lät visserligen intressant att jobba med men inte som anställd, haha. Framme vid järnvägstationen tackade han för samtalet, frågade vad jag hette och ville att vi skulle höras igen men jag förklarade att jag har ett jobb och inte är intresserad.

Är det här ett vanligt sätt att leta personal undrar jag? Kan det verkligen vara effektivt att klockan sju på morgonen jaga stressade människor, är det vid denna tid som arbetslösa är ute och letar jobb? Jag tycker det hela var helkonstigt. Dessutom kändes det ganska suspekt att sätta sig i en bil med en vilt främmande karl som nästan lite argt säger att han vill prata. En annan intressant sak jag funderat på efteråt är om jag verkligen satt mig i bilen om det varit en svensk man. Svaret är nog nej, då hade jag varit mera misstänksam än mot den här svarthårige mannen med bruten svenska och orientalisk musik i bilstereon.