|
Lukt: Fig Vikt: 9 g Volym: 10 ml Pris: 35 kr Inköpsställe:, Västerås, Sverige www: http://www.thebodyshop.com |
Det var en så rolig och bra trail och så helt plötsligt ligger jag med ansiktet i marken och kinden svullnar upp så snabbt att jag tror att hela ansiktet möblerats om av smällen. Jag vet inte varför eller hur jag ramlade och det var ganska läskigt i och med att jag landade på ansiktet.
Det blev ett besök på hospitalet i Moab där väntetiden var obefintlig för läkaren kom och hämtade mig innan jag hunnit fylla i alla uppgifter om adress etc i receptionen. Undersökningen började med att jag fick ställa mig på vågen och sen följde 20 frågor (minst!) om allt från vilka sjukdomar mina mor- och farföräldrar har haft till namnet på trailen jag cyklade. Jag fick såren tvättade, is på kinden och tre okända piller samt en mitella som inte bestod av bara en del utan två. Sen fick jag träffa ”the X-ray girl” som var liten och snäll, precis som en X-ray girl ska vara. Medan jag fick axeln röntgad stod jag och tittade på en tavla på väggen som presenterade statistik över antal skador på olika trails. Porcupine 26, Slickrock 17 osv... och då förstod jag varför jag blivit frågad om vilken trail jag cyklat. Jag hamnade under ”other trails” tyvärr, det kändes lite lamt.
För säkerhets skull fick jag även huvudet röntgat, med datortomografi. Att ligga på rygg var enkelt, apparaten gav ifrån sig ett sövande ljud medan laserstrålen roterade runt mitt huvud och britsen flyttade sig med små hackiga rörelser. Mindre bekvämt var det att ligga på mage med hakan framskjuten nästan längre än vad som var möjligt och huvudet fastkilat. Efteråt (medan jag svalde all saliv som samlats i munnen på grund av den obekväma ställningen) sa the X-ray girl att det tog ovanligt lång tid och att många patienter med ansiktsskador inte ens klarar av att ligga så men vadå, det alternativet fick aldrig jag?!
Istället för att vänta på att röntgenbilderna skulle analyseras åkte vi iväg mot Bloomfield som planerat och kunde sedan via telefon få veta att inga ben var brutna eller spruckna.
Dag två kunde jag inte öppna ögat över huvud taget och det var minsann inte helt enkelt att bara se med ett öga, jag hade svårt att träffa glaset med juicen och krockade med saker hela tiden. Jag gissar att man lär sig men det hann jag aldrig göra. Vad jag däremot var tvungen att vänja mig vid var att den stela sårskorpan hindrade mig från gapa över för mycket, inte lätt! : )
"Looks like you have been hit by a telephone pole" sa guiden i Aztek Ruins National Monument. Min "bike accident" verkade inte så förvånande. Inte lika förvånande som i Kansas där man uppenbarligen löper större risk att bli "kicked by a horse"
När det var dags att flyga hem använde jag fortfarande mitellan. Tydligen såg jag lite ynklig ut för Jonas fick ett speciellt pass för att följa med mig ända till gaten. "Assist wife" stod det på det - det kändes ganska bra ; ). När jag på Newark checkade in för nästa flygning blev jag uppgraderad till en fönsterplats i Ekonomi Plus för att sitta lite bekvämare bara för att de tyckte synd om mig - extra bra :)
Väl hemma och tillbaka på jobbet fick jag höra alla möjliga skräckhistorier om cykelolyckor som orsakat spräckta skallar, utslagna tänder, lossnande hornhinnor etc. Jag tycker dock att jag gjort mitt på kraschfronten, är på god väg att bli helt återställd och ser fram emot nästa cykelresa!
Det luktar så gott så man vill äta upp det, jag blev beroende på en gång! Det luktar som jag minns att pepparmyntsolja luktar, sådan man köper på apoteket inför jul till godis och småkakor. Söt mjuk mint utan att ens påminna om läskigt stark tandkräm eller tråkigt låtsasfräscht tuggummi. På läpparna ger det en sval känsla utan att vara ett dugg stickande eller sliskigt.
Förpackningen är en liten plåtburk, så låg att den inte känns klumpig och med en genomtänkt liten greppvänlig kant runt botten och lock som gör den lätt att öppna.
Den enda nackdel jag kan komma med är att konsistensen är lite för hård för att den ska funka bra i burk, samtidigt är den för mjuk för stick så det hade inte heller varit bra. Det är svårt att få tillräckligt mycket på fingret och hur är det annars tänkt att man ska göra? Än så länge medan burken är fylld ända upp till kanten (inget outnyttjat utrymme, ingen onödigt stor förpackning!) fungerar det faktiskt bra att sätta den direkt mot läpparna och det är precis vad jag gör (när ingen ser...). Jag har provat att ha burken i fickan för att på så sätt få det lite varmare och därmed mjukare men jag märkte ingen skillnad i konsistens och egentligen är det ju bra att det inte förlorar konsistensen av värmen.
Det här är ett av de absolut bästa ceraten jag provat på länge, jag är så förtjust i det att jag lägger det framför mig på skrivbordet när jag kommer till jobbet på morgonen så jag kan se det och bli glad hela dagen.
Det brukar bli mycket bilåkande på jonas och mina semestrar, denna sommar inget undantag i och för sig men bilåkandet var bara en transportsträcka. Efter två dagar och 240 mil var vi framme i Boulder, Colorado, där vi bodde tre nätter. Glömde jag säga att vi hade våra mountainbikes med i bilen förresten? Boulder ligger på 5400ft/1650m höjd och omges av rocky mountains. Det är populärt att cykla i området och många trails ligger på hög höjd och har kraftiga stigningar - perfekt för mig som inte har så bra kondition, är ovan vid hög höjd, hade varit förkyld samt dessutom inte kunnat träna på min cykel eftersom det är en atlant mellan den och mig. I början trodde jag att jag skulle svimma. Jag blev yr och bara såg vitt men efter att ha vilat under ett träd gick det lite bättre och när det vad nedför gick det med en himla fart!
Till Moab tog vi oss sedan, via cykeltrails i Grand Mesa National Forest och Grand Junction. I Grand Mesa låg det stora snödrivor kvar på sina ställen och i övrigt var det sjukt mycket mygg som jagade oss genom skogen. Efteråt gjorde jag en grov beräkning till 50 myggbett på ena armen. Ingen match för supermedlet Itch Relief som tur var : ).
När vi kom till Utah och Moab var vi tvungna att vänja oss vid en värme över 40 grader och värmen höll i sig sent in på kvällarna. Första cykeldagen körde vi lite vilse och var ute i öknen till halvtvå på dagen. Det var helt galet och vi började frysa i hettan. Sen fick vi lära oss att gå upp halvfem på mornarna för att hinna bli klara och komma tillbaka till hotellet innan det blev för hett.
Jonas och jag har varit i Moab två gånger tidigare och bland annat besökt Canyonlands National Park som ligger alldeles nära. Genom parken finns en ca 17 mil lång väg för fyrhjulsdrivna bilar med hög frigång. Vi gjorde ett försök en gång att köra den med Jonas vanliga bil men det är en annan historia : ). Den här gången hyrde vi jeep, yay! För att få den riktiga känslan åkte vi utan tak och air condition hela dagen, det tog runt nio timmar att ta sig runt. Det var tufft! Landskapet är mäktigt och vägen grym på sina ställen och det var riktigt kul att köra jeep också (jag körde dock bara en liten bit). Vi tänkte att det skulle vara en bra vilodag från cyklandet men det var dagen efter som fick bli vilodag istället för att hoppa runt i jeep under stekande sol en hel dag var verkligen ingen vila! : ).
Efter att ha cyklat en vecka var det fortfarande jobbigt men det kändes att vi blev mycket bättre i alla fall. Sista morgonen i Moab cyklade vi en riktigt rolig trail (Sovereign Singletrack), den var lagom svår och det gick bra ända tills jag av någon anledning flög av cykeln och vår cykelsemester fick ett hastigt slut (för den här gången, jag kommer igen!).
Efter att ha uppsökt sjukhus och fått konstaterat att inget var brutet åkte vi söderut till New Mexico som planerat men istället för att cykla fick vi besöka Nationalmonument och börja ta oss hemåt. Vi tittade på indianruiner och åkte upp på en vulkan och i 630 fot höga Gateway Arch i St. Louis och det var trevligt det också. Dessutom så fick vi ju några nya stämplar i våra National Parks pass :).
Igår fick jag paket på posten - fem fina lypsyl som min kamrat Anna köpt till mig när hon var i Prag, Tjeckien. Fem stycken! Åh, de är så fina tillsammans : )
Hawehorn är en helt ny lukt för mig men visst måste det väl stå fel och vara menat hawthorn? Väldigt bra i alla fall även lypsylet luktar mest som.. hm plast.
